Intervjuer

Hej där Rabi Asmar, deltagare av Kleindagarna 2016!

IMG_0010

Vi pratade med Rabi Asmar från Gullviva gymnasium i Tullinge om hans första intryck av Kleindagarna:

Hur känns det att vara här?
Det är kul! Jag hade hört talas om Kleindagarna tidigare men det här var första gången jag sökte och som tur var fick jag en plats. Det är spännande att få träffa så många lärare från olika delar av landet.

Vad hoppas ni kunna använda det ni får med er från Kleindagarna till?
Den handlade om diskret matematik. Det var en helt ny vinkel på det, Hans Frisk från Linnéuniversitet presenterade sin egen forskning.

Vad tror du att du kommer få ut av dagarna?
Det får jag se snart! Jag hoppas att jag får ny inspiration och kan dela med mig av idéerna.

 

Hej där Anders Karlsson och Magnus Dahlström, deltagare av Kleindagarna 2015!

Anders och Magnus_liten

Vi ställde några frågor till två av deltagarna av Kleindagarna 2015 – Anders Karlsson från Ållebergsgymnasiet i Falköping och Magnus Dahlström från Pauliskolan i Malmö:

Hur känns det att vara på Kleindagarna?
Anders: Som ett privilegium! Detta är en fantastisk chans att nätverka och utvecklas.
Magnus: Jättebra! Det är en fantastisk miljö och man är lagom förvirrad efter föreläsningarna.

Vad hoppas ni kunna använda det ni får med er från Kleindagarna till?
Anders: Jag hoppas kunna få till en ännu bättre brygga mellan gymnasiematten och högre utbildning/forskning inom matematik – det är inte så lätt att få till i vardagen. Inom samhällsämnet pratar man om det som hände igår, medan man inom matematiken till stor del pratar om det som utvecklades på 1700-talet.
Magnus: Jag vill kunna ta med lektionsmodellen hem, och jag vill också komma åt ”nyare” matematik. Jag vill kunna sprida detta till kollegorna.

Anders lägger till: Om man inte får ämnesfortbildning på 40 år så kan man snart bara samma sak som skolboken. Men tyvärr är det ofta en kostnadsfråga som avgör om man får åka iväg eller inte.

________________________________________________________________________

Hej där Ann-Katrin Sturesson, deltagare av Kleindagarna 2015!Ann-Katrin

Ann-Katrin Sturesson jobbar till vardags på Gislaveds gymnasium men befinner sig nu på Institut Mittag-Leffler som en av årets Kleindeltagare. Vi frågade henne vad hennes första intryck av Kleindagarna var:

– Det är en så fin miljö! Det är en förmån att få vara här. Jag har förhoppningar om att få något för egen del – som sen också kommer vara bra för eleverna.

________________________________________________________________________

Hej där Torbjörn Jansson, deltagare av Kleindagarna 2011!

TJ

Kleindagarna har pratat med Torbjörn Jansson, mattelärare på Tullängsgymnasiet i Örebro som deltog i Kleindagarna 2011.  Torbjörn har arbetat som lärare i 30 år. Han var från början intresserad av idrottsläraryrket, men insåg snart att man inte bara kunde hålla sig till ett ämne hela livet. Han valde då till matematiken – ett val han inte ångrat. 

Vad är Kleindagarna för dig?

Kleindagarna var ett tillfälle att samla både lärare från gymnasiet och universitet och högskola för att helt enkelt ta fram framtidens matematikundervisning. Anledningen till att jag följde med från början var att Kleindagarna gav en chans att träffa likasinnade under flera dagar.

Jag tar alla chanser man kan få att gå på fortbildningar om jag tror att de kan ge mig något. Det finns den typen av fortbildning som Matematikbiennalen, där flera tusen människor deltar. Där finns självklart många bra föreläsningar, men det blir opersonligt.  Kleindagarna har en styrka i att det sker i så litet format. När jag deltog var vi drygt 30 personer totalt, vilket gjorde det lätt att lära känna varann.

Varför är dagarna så betydelsefulla?

Dagarna möjliggör möte mellan lärare på gymnasium och de som verkar på högskolan och ger dessutom möjlighet till dialog mellan gymnasielärarna. De som söker sig till sådana här initiativ är ofta väldigt intresserade av att utveckla lärandet, vilket ger goda förutsättningar för ett bra möte. Man lär känna varandra och utbyter erfarenheter under betydligt lugnare former än i sin hemmamiljö eller vid större fortbildningstillfällen. För att utvecklas som lärare behövs både ny information och nya sätt att undervisa. Det går inte att säga att det ena är viktigare än det andra, när det kommer till det kollegiala lärandet kontra kunskapen om själva ämnet matematik i sig.

Dessutom var dagarna anpassade för att skapa direkt nytta i undervisningen. Föreläsningarna följdes upp av väldigt konkreta gruppdiskussioner som gjorde det möjligt att koppla det vi lärt oss till verksamheten i klassrummen.

Hur har Kleindagarna utvecklat dig som lärare?

Att träffa andra som tänker i samma banor gav extra motivation. Dessutom har de lektioner som vi tillsammans tog fram varit till stor nytta i klassrummet. De är ämnade att fungera som introduktionslektioner när man introducerar en ny del av matematiken. Tanken är att de ska inspirera och engagera eleverna. För mig har det fungerat väldigt bra.

På Kleindagarna möts lärare från gymnasiet respektive akademin – vad har ni lärt er av varandra?

Jag tror det var nyttigt att vi fick tillfälle att dela varandras syn på vad matematik var. Vi gymnasielärare har ju alla läst på universitet, men att få tala med universitetslärare vad de tycker att våra elever ska kunna när de kommer till universitetet var givande för bägge grupperna. Det behövs verkligen en samsyn vad eleverna ska kunna när de lämnar gymnasiet och jag tror att det är lättare att komma framåt i diskussionerna när man möts under sådana former som vi gjorde under Kleindagarna.

Vad har kunskapen inom matematik för betydelse för det svenska samhället i stort?

Ju mer matematik man kan, desto mer får man också ut av den. Många människor påstår att de inte använder matematik, fast de gör det. Ett problem är att man försöker se en direkt nytta av matematiken, ”Vad har jag för nytta av det här nu?”, ”Vad ska jag kunna det här för?”. Matematik ses i alltför låg grad som ett bildningsämne.

Man kan se på det som man ser på idrott. När man drar iväg på en löprunda eller när man går till gymmet tränar man kroppen för att den ska må bra, för att man ska må allmänt fysiskt bättre i framtiden. Matte tränar man för att hjärnan ska må bra, för att öka problemlösningsförmågan.

Vad tror du att initiativ som Kleindagarna kan ge eleverna i framtiden? 

Jag tror att Kleindagarna och liknande initativ kan bidra till en bredare syn på matematikämnet. Förhoppningsvis kan det leda till att fler elever lär sig mer matte, och framför allt blir mer intresserade av ämnet. Rent krasst hoppas jag också att det leder till att fler söker matematikintensiva utbildningar. Jag kan tänka mig att många jobb i framtiden kräver det.

________________________________________________________________________

Hej där Monica Göransson Lööf, deltagare av Kleindagarna 2014!

Foto Monica G L (2)

Matematiken kom långsamt smygande på Monica. Hon hade alltid tyckt om den, använt den i sitt yrke. Efter 12 år inom träindustrin i Jämtland började hon fundera på hur hon kunde använda sina matematiska kunskaper. Hon utbildade sig till gymnasielärare i matematik och företagsekonomi. Att arbeta som maskiningenjör och ansvara för produktion och ekonomi inom industrin hade sina fördelar. Hon förstår vad matte kan vara i praktiken. Att föra det vidare till eleverna är ingen lätt uppgift säger hon, men inte desto mindre viktig. 

Vad är Kleindagarna för dig?

Först vill jag säga att det var en fantastisk känsla att vara där, och självklart handlar det dels om miljön. När du först kommer dit, till det otroliga Mittag-Leffler-huset blir man helt tagen – det är en enorm byggnad! Man känner verkligen hur all kultur, kunskap och forskning bara svävar runt där. Vi var tjugo lärare från hela landet, från Umeå till Skåne, åtta professorer och så Samuel Bengmark som organiserade det hela. Det som verkligen utmärkte Kleindagarna var hur bra det var organiserat. Det var aldrig så att man drog över på tiden, att ”nej nu får vi ta tio minuter till”. Med tanke på hur mycket nya saker som ändå presenterades så var det väldigt välplanerat. När jag anlände till dagarna på en torsdagskväll i juni var jag helt slut. Jag hade precis avslutat läsåret med allt vad det innebär. Sedan satte jag mig på buss och flyg för att komma till Stockholm den kvällen. Men när jag åkte hem på söndagen hade jag hur mycket energi som helst. Jag hade jag lärt mig så otroligt mycket och träffat så många fantastiska människor.

Varför är dagarna så betydelsefulla?

Först och främst är det för att man träffar andra mattelärare. Det har jag ju här hemma också, men på min skola är vi ju bara några stycken. På Kleindagarna var vi tjugo stycken från massa olika skolor. Då fick man möjligheten att träffa nya människor som sysslade med samma sak. På kvällarna när man åt middag kunde man byta åsikter och erfarenheter. Det är viktigt att man får den typen av utbyte, att man hör andras syn på saker och ting. Alla människor kan ibland köra fast i ett spår, och då är det svårt komma på något nytt och ta till sig ny kunskap.

På Kleindagarna får man dels lära sig något nytt kunskapsmässigt, dels erbjuds metoder för lektionsupplägg. Man gav alltså både idéer för att undervisa, och för hur man undervisar. Sedan några år har man ju via GY11 (gymnasiereform) lagt till att man ska träna eleverna på diverse saker; problemlösning, modellering osv. Det var så skönt på Kleindagarna. Jag fick många bra idéer till hur jag kunde ge det här till eleverna. Det finns ju såklart rena metoder för hur man räknar som man kan ge dem. Men för att vi ska kunna inspirera måste vi också vara inspirerade. Det var otroligt kul att bli utmanad igen på de här föreläsningarna. Hemma i din egen skola blir det ju lätt lite slentrianmässigt.

Hur har Kleindagarna utvecklat dig som lärare?

Som jag var inne på nyss – när man är där förflyttar man sig utanför sitt eget. Det är ett jättebra upplägg som vi som enskilda skolor borde använda oss av. Man skulle exempelvis kunna bjuda in någon extern som håller föreläsning. Utifrån det kan man arbeta fram modeller för hur vi vill utforma våra lektioner på skolan. Det som fungerar så bra på fortbildningar som Kleindagarna är att jag inte behövde vara stressad. Behövde inte tänka att ”om 10 minuter har jag lektion”. Så är ju egentligen vår vardag. Det är lätt att köra fast hemma i sin naturliga miljö. Man kanske har tänkt en hel dag, är slut i huvudet, sedan är det alltså tänkt att jag ska sätta i gång och planera lektioner? I din vardag naggas det väldigt mycket på den tiden som man egentligen ska jobba på att utveckla lärandet. På Kleindagarna var det tre dagar i rad där man enbart sysslar med hur man ska utvecklas själv och utveckla sina elever. Man kommer bort någon annanstans och har fokus på det man gör. Trots att det var så intensivt, stressade jag faktiskt av på Kleindagarna.

Det är väldigt synd att jag inte hade möjlighet att förmedla det jag hade upplevt när jag kom hem, det fanns inte tid för det. Jag hade kunnat samla folk och berätta i breda termer vad vi gjort. Det finns ju andra, de som inte jobbar med matte, som hade kunnat ha nytta av det som lärdes ut på Kleindagarna.  I början av denna vecka (23 mars 2015) när vi hade studiedag så fick jag äntligen möjlighet att berätta för mina kollegor om Kleindagarna och dess upplägg.

Under Kleindagarna möts lärare från gymnasiet respektive akademin – vad har ni lärt er av varandra?

Jag arbetar mycket med samma frågor fast gentemot grundskolan. Det är exakt samma princip egentligen. Då gäller det vilken förståelse eleverna har när de når gymnasiet. Det är så klart väldigt nyttigt för mig att se steget före, men på Kleindagarna fick vi också se steget efter. Kleindagarna erbjuder en bra glimt av varandras världar. Det ger i sin tur inspiration och näring. Sedan plockar man helt enkelt ut det som går att arbeta med i en gymnasieklass. När vi åt frukost, lunch och middag tillsammans så var vi ju en salig blandning människor. Vi var till att börja med lärare från många olika skolor. Sedan satt ju ofta även professorerna och doktoranderna med, och jag fick en känsla av att alla hade något slags utbyte med varandra.

Vad har kunskapen inom matematik för betydelse för det svenska samhället i stort?

Är man själv intresserad så lär man sig också att matte finns överallt. Det ger dig en möjlighet att sedan få djupare förståelse för ämnet. Tyvärr är det dock alldeles för många fastnar i den vanliga numeriska räkningen. Så här är det – att matematik är viktigt är det många som vet om. Men det är inte tillräckligt många som vet om hur mycket matematik som egentligen finns runt om kring oss. Matte finns på så många ställen. När man loggar in med sin bankdosa, exempelvis, så innehåller koderna som presenteras en massa primtal. För att bankerna ska kunna skydda sina system läggs otroligt mycket arbete på att koderna ska vara så svåra som möjligt att knäcka. Det blir mer och mer viktigt tror jag, kunskapen om och intresset för matematik. Färre och färre jobb finns som inte kräver någon kunskap inom matte.

Vad tror du att fenomen som Kleindagarna kan ge eleverna i framtiden? 

Matten under Kleindagarna fokuserar ju på program som är ämnade för högskolan. Det ger mig möjlighet att förhoppningsvis lära eleverna matte så att de klarar sig på den nivån. Något som annars är väldigt intressant är det format som vi lärare fick diskutera problem på under Kleindagarna. Man sitter mycket i grupper. När eleverna gemensamt få arbeta med problemlösning i skolan blir det mycket lättare för dem att förstå saker. Där kan vi utvecklas.

Jag arbetar både på högskoleförberedande- och på yrkesprogrammen. Vi har möjlighet att räkna på ”verkliga” uppgifter. De kan få uppgifter som exempelvis är direkt kopplade till industrin. Men ungdomar kan vara väldigt kritiska ändå – ”Varför ska jag lära mig ekvationer?”. Det är en otrolig vinst i att få eleverna att se varför de behöver det där. Du måste ganska snabbt hitta något som fångar deras intresse, så att de förstår och därmed vill lära sig mer. Kleindagarna ger verkligen förutsättningar för det.

________________________________________________________________________

Hej där Birgitta Nilsson, deltagare av Kleindagarna 2014!

Birgitta Nilsson Bild

För Birgitta var Kleindagarna en del av en större förändring i hennes yrkesliv. Som ensam matematiklärare på Berga Naturbruksgymnasium fanns många bra kollegor, men ingen att diskutera just matematik med. Hon bytte skola till Nackagymnasiet under hösten 2013, och på våren 2014 fick hon reda på att hon skulle få vara med på Kleindagarna. Helt plötsligt fanns det möjligheter till inspiration från akademin, samtidigt som hon hade matematikkollegor att diskutera det med. Hur mycket hon än uppskattar en bra föreläsning, så är det just det kollegiala lärandet hon föredrar.

Vad är Kleindagarna för dig?

”För det första var man ju väldigt hedrad över att ens vara där. Det var otroligt kul bara det. I stort så var Kleindagarna för mig möjligheten att prata om matematik. Man kopplade ihop forskning med gymnasiet. Dagarna erbjöd oss lärare att ta del av just aktuell forskning, vad som är det senaste inom matematiken. Matematikkurserna på universitetet tog inte upp den typen av forskning inom ämnet, utan höll sig till en kursplan som nog i stort sett har sett likadan ut de senaste 20 åren.  På det sättet var Kleindagarna verkligen fantastiska.”

Varför är dagarna så betydelsefulla?

”De är viktiga just på grund av den koppling mellan forskning och gymnasiet som jag nämnde tidigare. Sedan finns det en annan viktig sak. Något jag fick väldigt mycket inspiration utav; det kollegiala lärandet. Det är ju saker som inte ens rörde själva föreläsningarna. På Kleindagarna pratade vi ju om matematik hela dagarna, det var det enda vi gjorde. När vi hade paus, när vi åt middag, på kvällarna. Det gjorde att man kunde byta erfarenheter med andra lärare. När jag är på min egen skola finns ju också det utbytet, man kan diskutera med andra kollegor om sina upplevelser. Men på Kleindagarna får man diskutera matematik med andra lärare från olika skolor på ett och samma ställe. Det här utbytet – det kollegiala lärandet – gav mig så otroligt mycket inspiration.

Hur har Kleindagarna utvecklat dig som lärare?

”Professorerna på Kleindagarna hade bland annat en modell för lektionsplanering som de presenterade, och det är självklart något jag har haft mycket nytta av. De kallade den fem E:na. De användes för att lägga upp lektioner på ett effektivt sätt. De var Engage (väck ett intresse), Explore (upptäck/laborera), Explain (förklara), Elaborate (utvidga, peka vidare), och Evaluate (utvärdera). Kleindagarna erbjuder lärare den här typen av saker, att ta del av det senaste inom sin egen bransch. Det har gjort att jag idag söker efter aktuell forskning på ett helt annat sätt. Vad är det senaste inom matematiken? Det här gällde inte bara själva ämnet matematik i sig, utan också sättet att lära ut. Jag kommer ihåg en rolig detalj från dagarna. När jag skulle gå skulle gå från föreläsningen till lägenheten på kvällarna stannade jag ibland upp och började anteckna: Jag kom på att `just det, det här kan jag använda, så här kan man ju göra´. Jag fick enorm energi av att vara där, jag fick tusentals nya idéer. De behövde inte heller komma från någon utav de fyra föreläsningarna i sig, utan kunde väckas från någon detalj jag hörde när jag bara satt där och lyssnade.”

På Kleindagarna möts lärare från gymnasiet respektive akademin – vad har ni lärt er av varandra?

”Kleindagarna är ju ändå anpassade efter oss (gymnasielärare), det måste man komma ihåg. Men vad vi lärde oss från varandra tror jag främst kom fram mellan föreläsningarna. Det var när jag fick prata med folk från högskolan i lugn och ro som jag fick reda på vad som var viktigt. Man hörde i vilka sammanhang eleverna saknade något. Någon från akademin kunde säga att ` javisst ja, på den här punkten brukar vissa vara sämre när de kommer upp till oss´.

En tanke som också slog mig under dagarna var att den här typen av fortbildning inte borde vara exklusiv gymnasieskolan. Att samma koppling kan skapas mellan grundskola och gymnasium. Om inte annat så borde representanter från grundskolan kunna få vara med och delta på själva Kleindagarna de också.”

Vad har kunskapen inom matematik för betydelse för det svenska samhället stort?

”Media pratar ju väldigt mycket om att det är viktigt med matematik, vilket det självklart också är. Man talar om förmågan att tänka kreativt, ha ett logiskt tänkande, om problemlösning och så vidare. Just nu finns det många intressanta projekt för att lyfta oss lärare. Det finns exempelvis kompetensutvecklingen Matematiklyftet, men det är en gång i veckan under en period. Kleindagarna var som Matematiklyftet fast insprängt på tre dagar, otroligt mycket info och inspiration under kort tid. Skolverket vill ju att vi ska knyta an mer till forskningen i vår undervisning. Kleindagarna erbjuder det på en väldigt komprimerad tid. Om vi lärare blir bättre skapar det självklart bra förutsättningar för eleverna.

I dagens samhälle måste du framåt, du måste plugga för att komma in på högskolan. Med datorernas framfart blir det ju också mer och mer viktigt med kunskapen inom matematik, och med förmågan att skriva kod till exempel. Det kommer nästan bara finnas den typen av yrken i framtiden tror jag, där man behöver den typen av kunskap på ett eller annat sätt.  Därför är det så viktigt med bra gymnasiematematik, den ska förbereda unga för framtidens yrken.”

Vad tror du att fenomen som Kleindagarna kan ge eleverna i framtiden? 

”Jag gick på Kleindagarna under juni månad. Jag tycker det är väldigt bra att de nu har dem även i augusti. Det gör att vi lärare verkligen kan hålla kunskapen vi fick färskt i minnet när skolorna sedan börjar. Jag tog med mig mycket från Kleindagarna när jag började den här terminen i augusti. Ska jag ha en lektion som på något sätt berör någon av de föreläsningar jag fick på Kleindagarna, så berättar jag alltid lite om den aktuella forskningen kring det ämnet. Mina elever blev verkligen tvungna att titta upp från matteboken och titta efter vad som finns utanför. Det finns ju så mycket mer inom matematiken än det som står där, som är svårare, mer komplicerat. Jag berättade till exempel om `Benfords lag´ för dem, en regel kring logaritmer de inte skulle få höra om annars. Reaktionen blev; `Aha, nej men vad är det här, kan man göra så?!´. Det är ju min uppgift att öka på deras taluppfattning. Öka på deras befintliga uppfattning av vad matematik verkligen är.”

________________________________________________________________________

Hallå där Kirsti Forstén, deltagare i Kleindagarna 2013!

Kristi editerad

Kirsti arbetar idag på Angeredsgymnasiet i Göteborg, men har inte varit lärare hela livet. Från början var hon metallarbetare. Efter nedskärningar på SAAB i början av nittiotalet fick hon tänka om, hitta en ny bana. Intresset för matematik tog henne så småningom till lärarhögskolan och vidare ut i arbetslivet som mattelärare. Idag talar hon gärna om vikten att ge en undervisning som är på elevens nivå, och att hela tiden utsätta sig själv för nya utmaningar.

 

Vad är Kleindagarna för dig?

”När jag pluggade matematik på Göteborgs Universitet träffade jag en fantastisk lärare, Mats Martinsson. Han menade att den som undervisar måste vara i samma sits som den som blir undervisad. Det vill säga, du måste utmana dig själv med saker du aldrig tidigare prövat. Jag vet inte om Samuel Bengmark tänkte på det, men exakt samma tanke fanns i min mening på Kleindagarna. Vi lärare utsattes för en situation vi inte hade varit på väldigt länge; vi var som tillbaka på universitet. Efter varje föreläsning på Kleindagarna hade vi en workshop, där vi började med frågan: vad förstår vi inte? Hela ingången till Kleindagarna var att vi var i en ny situation och försökte komma på var vi fastnade. Men slutmålet var att omsätta våra tidigare erfarenheter, nya och gamla kunskaper till lektionsinnehåll. Ett väldigt bra sätt att lära sig på.”

Varför är dagarna så betydelsefulla?

”Det är oerhört viktigt med kompetensutveckling. Idag pratar man så otroligt mycket om det, men det finns olika sorter. Kleindagarna var verkligen en kompetensutveckling som direkt rörde mitt yrke. Det finns ett ordspråk som lyder ´Barn gör inte som deras föräldrar säger att de ska göra. Barn gör som deras föräldrar gör.´ Precis likadant är det med undervisning och relationen mellan elever och lärare. Eleverna kommer att göra som jag gör. På Kleindagarna var vi väldigt aktiva, dynamiken mellan oss och professorerna var väldigt rörlig. Det är precis det som bör ske mellan gymnasielärare och elever. Ska man ändra något hos eleverna måste man förstå vad som händer med en själv vid förändring. Kleindagarna erbjuder verkligen det.”

Hur har Kleindagarna utvecklat dig som lärare?

”Ska vi på riktigt få till stånd en förändring, oavsett vad den förändringen må vara, måste vi vara aktiva som lärare. När jag gick på lärarutbildningen var jag ofta väldigt nöjd med föreläsningarna. Jag började dock förstå en sak; en karismatisk föreläsare kan fånga vilken publik som helst. Skulle jag våga ställa mig upp på en storföreläsning inför 300 personer och säga vad som helst? På Kleindagarna var vi kanske 20 personer i varje grupp, det var för liten grupp för att inte säga något. Samtidigt fanns en otroligt öppen inställning kring vad man diskuterade angående utlärning. Bland annat sa en lärare `Varför ska man hålla på med matte, inte så många som håller på med det ändå´. Folk skrattade och så satt vi och diskuterade frågan seriöst en stund. Hela stämningen på Kleindagarna var att man tänkte högt.”

På Kleindagarna möts lärare från gymnasiet respektive akademin – vad har ni lärt er av varandra?

”Jag har ju självklart svårt att svara på vad akademin lärt sig av oss gymnasielärare. Själv tyckte jag att Kleindagarna var som att komma tillbaka till universitet. Allt var nytt, hela sättet att lära ut. Man kan nästan säga att akademin har lärt mig allt. Vad gäller själva matteutlärningen i stort så måste man inse att grundskola, gymnasium och akademi är tre olika nivåer. Jag har pratat med såväl universitets- som grundskolelärare som säger att de måste lägga om sin tidigare undervisning för att man måste bygga in repetitioner. Det viktiga är att respektive nivå av utbildning gör sitt jobb. Vart varje elev som individ går vet ingen, men man måste ju lära sig så mycket det går på varje utbildningsnivå.”

Varför är initiativ som Kleindagarna som sätter matematik på kartan så viktiga? 

”Min devis är: `Matematiken finns överallt – däremot så är den osynlig på många ställen. Matematik är ju varken naturvetenskap eller humaniora, det är en disciplin i sig själv. I Sverige är matematiken starkt förankrad till industrin och naturvetenskapen, trots att den finns på så många fler platser. Men den är också ett stort trauma för många. Kulturellt sett så anses det i Sverige att matte är svårt, antingen så kan du det eller inte. Man börjar nästan se det som en helt genetisk egenskap att kunna matematik, precis som vissa oturligt börjar göra också med musiken. Det förstör möjligheten för unga att anamma nya ämnen. Kan man göra matematiken till något kul förändras självklart detta.”

Vad tror du att fenomen som Kleindagarna kan ge eleverna i framtiden? 

”För en person som går till Kleindagarna kommer det att vara någonting helt nytt, någonting utanför en själv. Det är inget möte du går på varannan onsdag. Du är där i tre dagar i rad, och du frågar dig hela tiden vad du inte förstår av det som sägs. Var fastnar vi och hur kan vi lösa det? Det gör att du får en känsla för hur du själv ska möta dina elever. Du kan inte säga till eleverna såhär: `Jag vet vad som funkar, så här gör man´. Man måste istället försöka ta reda på var exakt eleverna fallerar. Var fastnar de? Förståelse bygger alltid på vilken förståelse man har med sig redan. Man måste försöka `komma in där eleverna är´, på rätt nivå för dem. Man får kroka på kunskap på de krokar de redan har.”