Den 1 april är sista dagen för att ansöka till Kleindagarna. Kirsti Forstén, mattelärare på Angeredsgymnasiet i Göteborg, deltog för två år sen och tyckte att Kleindagarna var viktiga för att fortsätta utmana sig själv och bli bättre på att förstå sina elever. Läs hela intervjun med henne här nedan. Gå till ansökan!

Kristi editerad

Kirsti arbetar idag på Angeredsgymnasiet i Göteborg, men har inte varit lärare hela livet. Från början var hon metallarbetare. Efter nedskärningar på SAAB i början av nittiotalet fick hon tänka om, hitta en ny bana. Intresset för matematik tog henne så småningom till lärarhögskolan och vidare ut i arbetslivet som mattelärare. Idag talar hon gärna om vikten att ge en undervisning som är på elevens nivå, och att hela tiden utsätta sig själv för nya utmaningar.

 

Vad är Kleindagarna för dig?

”När jag pluggade matematik på Göteborgs Universitet träffade jag en fantastisk lärare, Mats Martinsson. Han menade att den som undervisar måste vara i samma sits som den som blir undervisad. Det vill säga, du måste utmana dig själv med saker du aldrig tidigare prövat. Jag vet inte om Samuel Bengmark tänkte på det, men exakt samma tanke fanns i min mening på Kleindagarna. Vi lärare utsattes för en situation vi inte hade varit på väldigt länge; vi var som tillbaka på universitet. Efter varje föreläsning på Kleindagarna hade vi en workshop, där vi började med frågan: vad förstår vi inte? Hela ingången till Kleindagarna var att vi var i en ny situation och försökte komma på var vi fastnade. Men slutmålet var att omsätta våra tidigare erfarenheter, nya och gamla kunskaper till lektionsinnehåll. Ett väldigt bra sätt att lära sig på.”

Varför är dagarna så betydelsefulla?

”Det är oerhört viktigt med kompetensutveckling. Idag pratar man så otroligt mycket om det, men det finns olika sorter. Kleindagarna var verkligen en kompetensutveckling som direkt rörde mitt yrke. Det finns ett ordspråk som lyder ´Barn gör inte som deras föräldrar säger att de ska göra. Barn gör som deras föräldrar gör.´ Precis likadant är det med undervisning och relationen mellan elever och lärare. Eleverna kommer att göra som jag gör. På Kleindagarna var vi väldigt aktiva, dynamiken mellan oss och professorerna var väldigt rörlig. Det är precis det som bör ske mellan gymnasielärare och elever. Ska man ändra något hos eleverna måste man förstå vad som händer med en själv vid förändring. Kleindagarna erbjuder verkligen det.”

Hur har Kleindagarna utvecklat dig som lärare?

”Ska vi på riktigt få till stånd en förändring, oavsett vad den förändringen må vara, måste vi vara aktiva som lärare. När jag gick på lärarutbildningen var jag ofta väldigt nöjd med föreläsningarna. Jag började dock förstå en sak; en karismatisk föreläsare kan fånga vilken publik som helst. Skulle jag våga ställa mig upp på en storföreläsning inför 300 personer och säga vad som helst? På Kleindagarna var vi kanske 20 personer i varje grupp, det var för liten grupp för att inte säga något. Samtidigt fanns en otroligt öppen inställning kring vad man diskuterade angående utlärning. Bland annat sa en lärare `Varför ska man hålla på med matte, inte så många som håller på med det ändå´. Folk skrattade och så satt vi och diskuterade frågan seriöst en stund. Hela stämningen på Kleindagarna var att man tänkte högt.”

På Kleindagarna möts lärare från gymnasiet respektive akademin – vad har ni lärt er av varandra?

”Jag har ju självklart svårt att svara på vad akademin lärt sig av oss gymnasielärare. Själv tyckte jag att Kleindagarna var som att komma tillbaka till universitet. Allt var nytt, hela sättet att lära ut. Man kan nästan säga att akademin har lärt mig allt. Vad gäller själva matteutlärningen i stort så måste man inse att grundskola, gymnasium och akademi är tre olika nivåer. Jag har pratat med såväl universitets- som grundskolelärare som säger att de måste lägga om sin tidigare undervisning för att man måste bygga in repetitioner. Det viktiga är att respektive nivå av utbildning gör sitt jobb. Vart varje elev som individ går vet ingen, men man måste ju lära sig så mycket det går på varje utbildningsnivå.”

Varför är initiativ som Kleindagarna som sätter matematik på kartan så viktiga? 

”Min devis är: `Matematiken finns överallt – däremot så är den osynlig på många ställen. Matematik är ju varken naturvetenskap eller humaniora, det är en disciplin i sig själv. I Sverige är matematiken starkt förankrad till industrin och naturvetenskapen, trots att den finns på så många fler platser. Men den är också ett stort trauma för många. Kulturellt sett så anses det i Sverige att matte är svårt, antingen så kan du det eller inte. Man börjar nästan se det som en helt genetisk egenskap att kunna matematik, precis som vissa oturligt börjar göra också med musiken. Det förstör möjligheten för unga att anamma nya ämnen. Kan man göra matematiken till något kul förändras självklart detta.”

Vad tror du att fenomen som Kleindagarna kan ge eleverna i framtiden? 

”För en person som går till Kleindagarna kommer det att vara någonting helt nytt, någonting utanför en själv. Det är inget möte du går på varannan onsdag. Du är där i tre dagar i rad, och du frågar dig hela tiden vad du inte förstår av det som sägs. Var fastnar vi och hur kan vi lösa det? Det gör att du får en känsla för hur du själv ska möta dina elever. Du kan inte säga till eleverna såhär: `Jag vet vad som funkar, så här gör man´. Man måste istället försöka ta reda på var exakt eleverna fallerar. Var fastnar de? Förståelse bygger alltid på vilken förståelse man har med sig redan. Man måste försöka `komma in där eleverna är´, på rätt nivå för dem. Man får kroka på kunskap på de krokar de redan har.”