Jenny Arthur, Kleindagarna, foto Håkan Målbäck

Foto: Håkan Målbäck

Jenny Arthur, Östra Real, om programmering, att få reflektera över sin undervisning – och att gå i professor Gösta Mittag-Lefflers fotspår. 

 Jenny Arthur jobbar på Östra Real i Stockholm. Tre år in i rollen känner hon sig relativt ny; hon var tidigare musiker och jobbade med undervisning inom Kulturskolan, men ville ta ett nytt steg. Matematik och musik är båda två stora drivkrafter för henne.

Fortbildning är viktigt i alla yrken – så även för matematiklärare. Kleindagarna har varit en positiv upplevelse, berättar Jenny.

– Kleindagarna har fått mig att börja tänka på saker på nya sätt. Som exempelvis föreläsningen om logaritmer. En historielektion, nästan, där vi fick en inblick i bakgrunden. Dagarna fick mig att vidga perspektivet, men gav samtidigt möjlighet att kunna djupdyka i ämnen. Häftigt!

Vilket är ditt främsta intryck från Kleindagarna?

– Det var väldigt inspirerande. Det är min allmänna reflektion. Bra föreläsningar, bra diskussioner – och kombinationen: möjligheten att följa upp föreläsningarna med de efterföljande samtalen. Diskussionerna efter föreläsningarna var så värdefulla. Det är något helt unikt, Kleindagarna höll en så hög nivå rakt igenom.

Under dialogen kreerade deltagarna idéer, som sedan applicerades i uppgiften: att skapa en rad lektioner.

– I vår grupp var temat för lektionsupplägget programmering! Svårt, men en kul och intressant utmaning. Det är nyttigt att ge sig ut på hal is ibland, men med hjälp av kollegor. Tack vare Kleindagarna har jag mer på fötterna nu, det behövs för framtiden.

Berätta mer om vad man behöver idag, som matematiklärare.

– Det är just programmeringen. Jag är relativt nyutbildad; ändå fanns ingen programmering med i min utbildning. Det är toppen att Kleindagarna innehåller aktuella, spännande moment samtidigt som jag verkligen uppskattade bredden av föreläsningsämnen.

Institut Mittag-Leffler har bevarats väl. Jenny talar inspirerat om känslan av att gå i professor Gösta Mittag-Lefflers fotspår.

– Att få jobba i hans arbetsrum och bibliotek, sitta vid hans bord med en kopp kaffe. Och alla de gamla böckerna! Att faktiskt få bläddra i dem, och läsa, var otroligt roligt. Miljön på Kleindagarna är verkligen inspirerande – i dubbel bemärkelse.