Nu är det tre dagar kvar tills ansökningsperioden för Kleindagarna 2015 löper ut. Monica Göransson Lööf deltog i Kleindagarna förra året och upplevde att hon under dessa dagar kunde stressa av och utvecklas i sin yrkesroll tillsammans med andra lärare och matematiker på Institut Mittag-Leffler. Ansökan gör du här.

Foto Monica G L (2)Intresset för matematiken kom långsamt smygande för Monica. Hon hade alltid haft ett intresse för matten och använt den i sitt yrke. Efter 12 år inom träindustrin i Jämtland började hon fundera på hur hon kunde använda sina matematiska kunskaper på ett annat sätt. Hon utbildade sig till gymnasielärare i matematik och företagsekonomi, och är idag lärare på Hjalmar Strömerskolan i Strömsund. Att arbeta som maskiningenjör och ansvara för produktion och ekonomi inom industrin hade sina fördelar. Hon förstår vad matte kan vara i praktiken. Att föra det vidare till eleverna är ingen lätt uppgift säger hon, men inte desto mindre viktig. 

 

Vad är Kleindagarna för dig?

Att besöka Kleindagarna var en fantastisk upplevelse där den vackra miljön bidrog. När jag först kom till Mittag-Leffler-huset blev jag alldeles tagen. Institutet är en enorm byggnad som andas kultur, kunskap och forskning. Vi var tjugo lärare från hela landet – från Umeå till Skåne, åtta professorer och så Samuel Bengmark som organiserade det hela. Det som verkligen utmärkte Kleindagarna var hur bra det var organiserat. När jag anlände till dagarna på en torsdagskväll i juni var jag helt slut. Jag hade precis avslutat läsåret med allt vad det innebär. Sedan satte jag mig på buss och flyg för att komma till Stockholm den kvällen. Men när jag åkte hem på söndagen hade jag hur mycket energi som helst. Jag hade jag lärt mig så otroligt mycket och träffat så många fantastiska människor.

Varför är dagarna så betydelsefulla?

Först och främst för att man träffar andra mattelärare. Det gör jag ju här hemma också, men på min skola är vi ju bara några stycken. På Kleindagarna var vi tjugo stycken från massa olika skolor. Då fick man möjligheten att träffa nya människor som sysslade med samma sak. På kvällarna när vi åt middag kunde man byta åsikter och erfarenheter. Det är viktigt att få den typen av utbyte, att man hör andras syn på saker och ting. Alla människor kan ibland köra fast i ett spår, och då är det svårt komma på något nytt och ta till sig ny kunskap.Det var otroligt kul att bli utmanad igen på de här föreläsningarna. Hemma i din egen skola blir det ju lätt lite slentrianmässigt.

På Kleindagarna får man dels lära sig något nytt kunskapsmässigt, dels erbjuds metoder för lektionsupplägg. Man gav alltså både idéer för fylla undervisningen med, men också för hur man undervisar. Sedan några år har man ju via GY11 (gymnasiereform) lagt till att man ska träna eleverna på moment som problemlösning, modellering och så vidare. Kleindagarna gav mig många bra idéer på hur jag skulle kunna göra det rent praktiskt. Det finns ju såklart rena metoder för hur man räknar på sådant men hur man ramar in detta är minst lika viktigt. För att vi ska kunna inspirera måste vi också vara inspirerade.

Hur har Kleindagarna utvecklat dig som lärare?

Kleindagarna gjorde det enklare att förflytta fokus och få ett perspektiv utanför sitt eget. Det är ett jättebra upplägg som vi som enskilda skolor borde använda oss av. Man skulle exempelvis kunna bjuda in någon extern som håller föreläsning. Utifrån det kan man arbeta fram modeller för hur vi vill utforma våra lektioner på skolan. En annan bra sak var att jag under dagarna slapp i från stressen som ofta finns i det dagliga. Jag behövde inte tänka att ”om 10 minuter har jag lektion”. I din vardag naggas det väldigt mycket på den tiden som man egentligen ska jobba på att utveckla lärandet. På Kleindagarna fick vi tre dagar i rad där man enbart ägnar sig åt att fundera kring hur man ska utvecklas själv och utveckla sina elever. Trots att det var så intensivt, stressade jag faktiskt av på Kleindagarna.

Under Kleindagarna möts lärare från gymnasiet respektive akademin – vad har ni lärt er av varandra?

Kleindagarna erbjuder en bra glimt av varandras världar. Jag arbetar mycket med samma frågor fast gentemot grundskolan. Det är exakt samma princip egentligen. Då gäller det vilken förståelse eleverna har när de når gymnasiet. Det är så klart väldigt nyttigt för mig att se steget före, men på Kleindagarna fick vi också se steget efter. Det ger i sin tur inspiration och näring. Sedan plockar man helt enkelt ut det som går att arbeta med i en gymnasieklass. När vi åt frukost, lunch och middag tillsammans så var vi ju en salig blandning människor. Vi var till att börja med lärare från många olika skolor. Sedan satt ju ofta även professorerna och doktoranderna med, och jag fick en känsla av att alla hade något slags utbyte med varandra.

Vad har kunskapen inom matematik för betydelse för det svenska samhället i stort?

Är man själv intresserad så lär man sig också att matte finns överallt. Det ger dig en möjlighet att sedan få djupare förståelse för ämnet. Tyvärr är det dock alldeles för många fastnar i den vanliga numeriska räkningen. Så här är det – att matematik är viktigt är det många som vet om. Men det är inte tillräckligt många som vet om hur mycket matematik som egentligen finns runt om kring oss. Matte finns på så många ställen. När man loggar in med sin bankdosa, exempelvis, så innehåller koderna som presenteras en massa primtal. För att bankerna ska kunna skydda sina system läggs otroligt mycket arbete på att koderna ska vara så svåra som möjligt att knäcka. Det blir mer och mer viktigt tror jag, kunskapen om och intresset för matematik. Färre och färre jobb finns som inte kräver någon kunskap inom matte.

Vad tror du att initativ som Kleindagarna kan ge eleverna i framtiden? 

Matten under Kleindagarna fokuserar ju på program som är ämnade för högskolan. Det ger mig möjlighet att förhoppningsvis lära eleverna matte så att de klarar sig på den nivån. Något som annars är väldigt intressant är det format som vi lärare fick diskutera problem på under Kleindagarna. Man sitter mycket i grupper. När eleverna gemensamt får arbeta med problemlösning i skolan blir det mycket lättare för dem att förstå saker. Där kan vi utvecklas.

Jag arbetar både på högskoleförberedande program och på yrkesprogrammen. Vi har möjlighet att räkna på ”verkliga” uppgifter. Eleverna kan få uppgifter som exempelvis är direkt kopplade till industrin. Men ungdomar kan vara väldigt kritiska ändå – ”Varför ska jag lära mig ekvationer?”. Det är en otrolig vinst i att få eleverna att se varför de behöver det där. Du måste ganska snabbt hitta något som fångar deras intresse, så att de förstår och därmed vill lära sig mer. Kleindagarna ger verkligen förutsättningar för det.